Gästbloggare nummer 1

Hej

Jag har fått den stora äran att få gästblogga här :) undrar om det beror på släktskapet :)

Kravet var att det först skulle handla om mig och sen hur jag lärde känna Rebecka... :) Sist kunde jag välja något valfritt. Ja att klämma in tre teman i ett o samma inlägg kan ju bli lite långt o kanske tom tradigt så jag väljer att presentera mig själv o sen hur jag lärde känna Rebecka.



Ja det här då hur jag ser ut idag :)
en vecka gammalt kort,
så det har ju inte hunnit ändras så mycket

Vem är då jag?

ja en del skulle nog säga att jag är Rebeckas pappa, en del skulle säkert säga att jag är deras arbetskollega, andra skulle kalla mig bror, styvpappa, kompis, vän en del skulle nog svära över mig som deras EX. En skulle säker kalla mig för dennes Man. Men i allt det här är jag ju faktiskt också Kenneth:)

Visst är det otroligt vad många roller vi har här i livet, dessa var bara en bråkdel kan säkert rabbla fler men hur kul blir det.

Jag är en man på 47 år, pappa till tre barn Rebecka här som snart fyller 21, en kille på 16 år och en dotter på 25 år. Är oftast en glad människa men kan också tända till o bli *ävligt förbannad... fråga Rebecka hon vet :)

JA har haft en tuff uppväxt genom att jag inte bott hos mina föräldrar så mycket utan har fått hoppa mellan fosterhem till fosterhem till barnhem och tillbaka till ett antal olika foster hem. Därimellan har jag bott hemma hos min mamma som misshandlade oss barn svårt både kroppsligt o psykiskt. Så jag har nog varit en rätt trasig människa när jag äntligen lyckades fly från henne och skapade mig ett nytt liv. Det tog ca 25 o bli frisk men har fortfarande men kvar men inte som är så påtagliga längre utan minnena börjar avta. Detta har naturligtvis även påverkat mina barn på olika sätt både bra och dåliga.

Men idag mår jag bra trots min dubbla stroke förra året i augusti, så idag är jag glad att jag får uppleva mer tid med min fru och mina barn som står över allt annat här på jorden. Vet idag att vi måste ta tillvara på tiden för man vet aldrig när det inte går längre..

Idag försöker jag återvända till arbetslivet men det är inte lätt för jag har men kvar efter stroken som gör att jag inte orkar mer än 50 %, förhoppningsvis ska jag genom min arbetsgivare få pröva ett annat jobb som kanske innebär att jag får  och klarar av att gå upp i tid.

Finns mycket mer o skriva men det får räcka med detta

Nu över till Rebecka och hur jag lärde känna henne ja det kanske är uppenbart vid det här laget att Rebecka är min dotter och att jag träffade henne på BB första gången men den vetskapen kan utvecklas lite som jag tänkt o göra här.

Ja min lilla prinsessa som jag kallade henne för länge, säger nog så idag med ibland. men första gången jag såg henne var i operationssalen på ÖStersunds lasarett för de var tvungna o plocka ut henne med kejsar snitt den 13 november istället för den 26 december året 1991 då hon egentligen skulle ha fötts. Eftersom hon inte fick någon näring i magen, moderkakan fungerade inte som den skulle på mamman. Hon vägde 1400 gram o var 38.5 cm lång inte stor därav lilla prinsessan fast från början kallades hon för grodan :)

Men riktig såg jag henne först i den här lådan....

Men hon var en stark lite tjej så efter 6 timmar fick de sänka värmen i kuvösen, men hon klarade inte av att få i sig mat från mamman så hon fick sondmatas några veckor. tills hon orkade suga på nappflaskan. I början var det matning varannan timme inte mycket sömn fick vi under denna tid.

Efter ett tag fick hon komma ut ur kuvösen o första gångerna fick hon ligga på en kudde för jag var rädd att jag skulle ha sönder henne se vad liten hon är kolla in nappen :)

Sen fick hon ju komma ut ur kuvösen o ligga i den vanliga plastlådan hon var inte speciellt stor då heller som ni ser.

Den 13 december 1991 var en stor
dag på prematuravdelningen för då nådde
Rebecka 2 kilo och vi fick hem henne den 14 december:)

Ja det var lite om hur jag träffaade denna tös och vi har nog haft det bra tillsammans men också väldigt stora duster eftersom både hon jag är lite envisa ibland:)

Men du vet att jag älskar dig ändå :)

Kram Pappa

Här är hans blogg , gå in och läs det skulle han uppskatta!

vill du också vara gästbloggare?

maila: betlehemisyourdream@hotmail.com